Förord
Åren 1922–23 planlades ett villaområde på de historiska markerna sydost om det medeltida slottet Älvsborg. Det fick namnet Kungsladugård efter den gamla kungsgården, och stadsplanen hade ritats av en av landets främsta stadsplanerare – Albert Lilienberg. Han strävade efter att göra konstverk av gaturummet, och man lade därför stor vikt vid husens exteriör och deras inbördes samverkan. Gatorna slingrade sig gärna efter gamla stigar i terrängen, och husen lades på ett sådant sätt att de tillsammans bildade slutna gaturum.
Sjuttio år har gått sedan dess, och flera generationer har hunnit växa upp i de hemtrevliga gamla husen i området, som på 1940-talet utvidgades med villor intill Slottsskogen och i Skytteskogen.
I ett ännu ej färdigställt hus bildades i november 1922 Kungsladugårds Egnahemsförening – en förening som fick nytt liv på 1980-talet i och med den generationsväxling som då ägde rum. In flyttade de så kallade 40- och 50-talisterna, de flesta med många småbarn, och därmed väcktes åter de Lilienbergska idealen till liv. Man sökte nu återställa husen till det ursprungliga utseendet med oljefärgsmålade fasader, förstukvistar och spröjsade fönster.
Man bildade studiegrupper som arbetade med områdets historia, och så småningom uppstod idén att sammanställa en skrift om området. Den föreligger härmed och erbjuds till alla som bor eller har bott i Kungsladugård samt till var och en som vill ta del av en göteborgsk stadsdels historia.
Göteborg i april 1994
Ingmar HasselgréenOrdförande
Ur Eget hem i Kungsladugård, Kungsladugårds Egnahemsförening 1994, sidorna 6–7. Se sidorna i pdf:en.
