Området och föreningen

Åren 1922-23 planlades ett villaområde på de historiska markerna sydost om det medeltida slottet Älvsborg. Det fick namnet Kungsladugård efter den gamla kungsgården, och stadsplanen hade ritats av en av landets främsta stadsplanerare - Albert Lilienberg. Han strävade efter att göra konstverk av gaturummet, och man lade därför stor vikt vid husens exteriör och deras inbördes samverkan. Gatorna slingrade sig gärna efter gamla stigar i terrängen, och husen lades på ett sådant sätt att de tillsamman bildade slutna gaturum. [Drygt 90] år har gått sedan dess, och flera generationer har hunnit växa upp i de hemtrevliga gamla husen i området, som på 1940-talet utvidgades med villor intill Slottsskogen och i Skytteskogen. I ett ännu ej färdigställt hus bildades i november 1922 Kungsladugårds Egnahemsförening - en förening som fick nytt liv på 1980-talet i och med den generationsväxling som då ägde rum. In flyttade 40- och 50-talisterna, de flesta med många småbarn, och därmed väcktes åter de Lilienbergska idealen till liv. Man sökte nu återställa husen till det ursprungliga utseendet med oljefärgsmålade fasader, förstukvistar och spröjsade fönster. Man bildade studiegrupper som arbetade med områdets historia, och så småningom uppstod idén att sammanställa en skrift om området. Den föreligger härmed och erbjuds till alla som bor eller har bott i Kungsladugård samt till var och en som vill ta del av en göteborgsk stadsdels historia.

Förord av Ingmar Hasselgréen, dåvarande ordförande i föreningen, Göteborg i april 1994, ur skriften Eget hem i Kungsladugård - Jubileumsskrift med anledning av Kungsladugårds Egnahemsförenings 70-årsjubileum (sida 7).

Skriften finns att köpa genom föreningen.

Området

(...) Fristående egnahemsbebyggelse är naturligvis en prövosten för det slutna gaturummets stadsbyggande. Området i Kungsladugård är en lilienbergekvilibristik med intima lätt krökta slutna gaturum längs terrängen i nord-sydlig riktning och monumentala axlar i öst-väst som ger överblick och orientering. Hustyperna arbetades fram parallellt med stadsplanen. Kommunen tillhandahöll den egnahemssökande normalritningar som efter en individuell bearbetning låg till grund för byggandet. Normaltyper utarbetades för vart och ett av stadens egnahemsområden för att säkerställa ett för respektive område enhetligt byggande - med varation i detaljer som portar och förstukvistar. Enkla, fasta konturer eftersträvades, med enkla tak från gavel till gavel, utan utbyggnader och stora taksprång. De typritningar som Statens byggnadsbyrå gav ut år 1922 är starkt besläktade med egnahemmen i Kungsladugård. Egnahemmen är lagda nära gatorna och tätt på små tomter, men med en känsla av luftighet i kvarterens inre till följd av att husen trycker sig ut emot gatorna. Radhus och parhus är, där de förekommer, lagda med långsidan mot gatan för att ge stadga i stadsbilden. Detta var ett viktigt argument för dessa hustyper. Egnahemsområdet gav för övrigt upphov till hela planeringen av Kungsladugård genom stadens löfte om mark till egnahem på flera platser i staden, bl.a. just i Kungsladugård 1910. Ett uppdrag som Lilienberg utvidgade.

Av Åsa Walldén, ur skriften Kungsladugård - en arkitekturguide (sida 6 och 7), postumt utgiven 1992, Chalmers Tekniska Högskola/Arkitektur/Byggnadsplanering.

(...) Av de 32 tomter som hade sålts till 1928 på Fågelfängargatan, hade hela 1/4 köpts av snickare. Ytterligare 1/4 av tomterna hade köpts av personer med andra hantverkaryrken, t.ex. skomakare, murare och skräddare. I yrkesförteckningen bland innehavarna av de resterande tomterna finner vi en brokig skara; flera sjökaptener, löjtnanter och kontorister samt någon enstaka chaufför, ölutkörare, fröken, direktör och fabrikör.

Av Lars Eric Olsson, ur skriften Eget hem i Kungsladugård (sida 45).

(...) I min barndom låg butikerna tätt i Kungsladugård. Jag har redan nämnt Fagerbegs lilla affär på Fågelfängargatan. På Klintens väg 20 låg två Konsumbutiker med gemensam trappa upp från gatan. Till vänster låg mjölkaffären, där biträdet mätte upp önskat antal liter i kundens eget kärl. (...) Mjölken kunde också levereras till hemmen och stod då på kökstrappan tidigt på morgonen. Fagerberg körde ut mjölken med gengasdriven bil. (...) Mitt emot mjölkaffären låg speceriaffären, som tillhandahöll mjöl, gryn, socker, salt och såpa i lös vikt. (...) I hörnet av Klintens väg och Kungsladugårdsgatan låg ett charkuteri. (...) När man passerade spårvagnsspåren på Kungsladugårdsgatan kom man till ytterligare två butiker med gemensam trappa. Det var en färghandel, "kemikalieaffären" och Ivarssons specierier på Klintens väg. Inom en ganska snäv omkrets låg åtskilliga fler butiker. Fiskaffären låg i hörnet Kungsladugårdsgatan och Ståthållaregatan, och på den sistnämnda gatan låg Klintens bageri med försäljning på Kungsladugårdsgatan. (...) Konditor Hirseman på Oxhagsgatan tillverkade underbar marsipankonfekt i form av t.ex. naturtrogna ärtskidor och jordgubbar eller till jul grisar, skinkor och korvar.

Av Brita Larsson, f. Lindgren, ur skriften Eget hem i Kungsladugård (sida 34 och 35).