Om gatunamnen i Kungsladugård
Av Gunnar Lindgren
Inför Göteborgs 300-årsjubileum 1923 satte sig C R A Fredberg år 1919 att nedteckna Göteborgs historia. Resultatet blev det imponerande bokverket ”Det gamla Göteborg”, som kom att omfatta tre band och gavs ut 1919-1923.
När Fredberg skrev om Göteborg hade alltså Kungsladugårds egnahemsområde ännu inte byggts, men planerna fanns. Så här skiver nämligen Fredberg:
Förbi kyrkogården går spårvägen. Linjen kröker sig en bit från Slottsskogsgatan, gör en stark kurva nära Älvsborgsgatan och löper en lång sträcka över Kungsladugårds ägor. Här öppna sig härliga plana ytor, här är ingen besvärlig terräng, här skall en hel stadsdel växa upp. På fälten, omkring vilka bergåsarna stå som jättevakter, än stängande utsikterna, än öppnande nya ljusa vidder, ha stadsbyggarna börjat utbygga den nya stadsdelen. Den skall bära det gamla lokalhistoriska namnet Kungsladugård. Och gatorna och de öppna platserna skola på knutarnas namntavlor hugfästa gamla lägenheter, jordeboksnamn, för stadsdelen karakteristiska yrken samt personnamn ur ortskrönikan och från det gamla slottets tid.
Därpå uppräknar Fredberg ett stort antal gatunamn, varav flera finns inom egnahemsområdet. Två avvikelse finns dock: Fredberg nämner Klintens gata och Snäckgatan, medan man på gatunamnsskyltarna läser Klintens väg och Snäckvägen. Den i närheten belägna Ekedalsgatan benämns av Fredberg Ekedalsvägen. I Carl Sigfrid Lindstams ”Göteborgs gatunamn” (utgiven 1945) kan man läsa om gatunamnens tillkomst. Lindstam nämner inget om att man i två fall bytte det ursprungligen tänkta namnledet -gatan mot -vägen och i ett fall gjorde tvärtom. Lindstam konstaterar dock allmänt att namnledet -gata är klart dominerande i Göteborg liksom i Malmö. I Stockholm är namnledet -vägen betydligt vanligare.
Lindstam räknar upp ett antal utgångspunkter efter vilka man brukar utgå vid namngivning av gator. Man kan utgå från faktiska förhållanden i området, till exempel gatans egenskaper (typ Korsgatan, som korsar långgatorna inom Vallgraven), gatans läge (typ Stigbergsliden, som leder upp till Stigberget), personer som bott vid gatan (typ Andrews gata - möjligen var denne Andrew en storsmugglare) eller yrkesgrupper som dominerat boendet (typ Smedjegatan). Vanligt är också att utgå från namn, till exempel kungligheter (typ Gustav Adolfs torg - detta torg hette förresten Stora Torget tills det år 1854 fick sitt nuvarande namn), eller bemärkta personer och släkter (typ Engelbrektsgatan). Inspiration kan också hämtas från yrken i allmänhet (utan speciell anknytning till området, typ Styrmansgatan), från fornnordiska gudar (typ Odinsgatan), från landskap (typ Ölandsgatan) eller andra geografiska namn (typ Londongatan), efter fåglar och andra djur (typ Falkgatan), efter växter (typ Furugatan) eller efter lantliga förhållanden (typ Harvgatan).
Det finns alltså gott om infallsvinklar för dem som har till uppgift att ge gator dess namn. Vid ett studium av bakgrunden till namngivningen av gatorna i Kungsladugård finner man att lokala förhållanden helt har varit vägledande. Och nog är det den mest spännande infallsvinkeln.
Här följer ett sammandrag av bakgrunden till namnen på de gator som går fram i eller avgränsar Kungsladugårds egnahemsområde. Årtalen avser den tidpunkt då namnet officiellt beslöts.
Bokekullsgatan (1923). Gatan ligger vid berget Bokekullen.
Conricusgatan (1939). Namnet kommer av Richard Conricus, komminister i Karl Johans församling 1884–1907, stadsfullmäktig i Göteborg 1896–1907 och en av de första i Göteborg som intresserade sig för egnahemsrörelsen.
Fågelfängaregatan (1918). Namnet kommer, enligt Lindstam, av den fågelfångst som en gång i tiden lär ha bedrivits i närheten. En annan förklaring är att kungliga sällskap red här med jaktfalkar, som fångade djur på de ängar som låg åt Slottsskogen till.
Guvernörsgatan (1939). Under Göteborgs första hundra år styrdes staden tidvis av guvernörer eller generalguvernörer, som residerade på Älvsborg.
Högsbogatan (1923). Så benämndes från början den gata som numera heter Sundshagsgatan. Gatan leder mot Högsbo.
Klintens trappor (1918) och Klintens väg (1918). År 1805 arrenderade Jonas Klint mark för ett repslageri. Repslagarebanan Klintens bana låg vid Slottsskogsgatan.
Kungsladugårdsgatan (1918). Egendomen Älvsborgs Kungsladugård omfattade förr hela nuvarande Kungsladugård och Majorna. Vilken gata skulle få detta ståtliga namn om inte huvudgatan genom området?
Kålgårdsgatan (1918) och Kålgården (1921). Förr i tiden hade stadsborna små trädgårdstäppor, s k kålgårdar, som vanligen låg på landerierna. Slottsskogens koloniområde, som ligger ett stenkast från dessa gator, har alltså traditioner att falla tillbaka på.
Majgatan (1918). Namnet kommer troligen av en äldre egendom vid namn Majlyckan, som tidigast nämns år 1786. Namnledet -lycka betyder inhägnat gärde. Förledet maj- hänger samman med namnet Majorna. Enligt en äldre uppfattning skulle Majorna komma av ”de två mariorna”, nämligen Mariebergs kyrka och den år 1820 nedbrunna Mariakyrkan på Gamla Varvet. Namnet Majorna påträffas dock långt innan dessa kyrkor byggdes. Troligare är att namnet är en pluralisform av ordet maja, som är av finsk-estnisk härkomst och betyder koja, litet hus, logi, härbärge. Namnet Majorna avsåg ursprungligen en samling små hus på eller intill området för Älvsborgs slott.
Oxhagsgatan (1918). Stora och Lilla Oxhagen var två egendomar, som låg vid södra delen av nuvarande Slottsskogen. Marken var länge utarrenderad som betesmark.
Rörmyren (1933). Här fanns en gång en myr (ordet rör kan betyda vass eller röse). Gatunamnsberedningens förslag var att gatan skulle heta Fågelfängaregatan, eftersom den kan ses som en förlängning på denna gata. Stadsfullmäktige var dock av annan åsikt. Eftersom obebyggd mark låg mellan dessa båda gatusträckor ville man undvika orienteringssvårigheter, varför man istället beslöt om namnet Rörmyren.
Skytteskogsgatan (1939). Göteborgs Skytteklubb hade en skyttepaviljong i Skytteskogen. Paviljongen revs under 1920-talet, då stadsplanen genomfördes.
Slottsskogsgatan (nämnt tidigare med ovisst läge men med nuvarande sträckning beslutat 1918). Namnet Slottsskogen förekommer redan i mitten av 1600-talet, parallellt med det då vanligare Sundshagen. En del av Slottsskogsgatan uppgick år 1932 i Stubbeledsgatan.
Slottsskrivaregatan (1939). Namnet har anknytning till Gamla Älvsborgs slott.
Slättgärdsgatan (1932). Namnet kommer av Djurgårdsslättsgärdet.
Snäckvägen (1918). På den ursprungliga stadsplanen fanns en plats med namnet Snäckhagen. Stadsplanen ändrades dock 1923. Namnet Snäckvägen kommer efter ett äldre namn i trakten, kanske i sin tur härrörande från skalgrusbankar.
Sollidsgatan (1923). Här fanns en gång ett dagsverkstorp vid namn Sollid, även kallat Skogsledet vid Stubbens.
Stubbeledsgatan (1923). Den som saknar en kvarterskrog i området finner föga tröst i att här en gång fanns en krog vid namn Stubbeledet. Orddelen -led betyder grind. Gatan förlängdes år 1932 med en del som till dess hört till Slottsskogsgatan.
Ståthållaregatan (1918). Ståthållaren på Älvsborgs slott var konungens befallningshavare och en föregångare till landshövdingen.
Sundshagsgatan (1923). Denna gata hette Högsbogatan från 1918. År 1923 tilldelades detta namn istället den något sydligare belägna gatan. Namnet Sundshagen är ett äldre namn på Slottsskogen.
Svalebogatan (1918). Namnet kommer av torpet Svalebo.
Ur Eget hem i Kungsladugård, Kungsladugårds Egnahemsförening 1994, sidorna 53–56. Se sidorna i pdf:en.
